Välkommen till Stockholm 6-7 oktober - TALARE

Ett forskningssymposium om verksamma processer i psykoterapi och andra mellanmänskliga möten.

Talare

To 13:15 Birgitta Elmquist

Kärnkompetenser i psykoterapi – med behandlaren/psykoterapeuten i fokus.

Birgitta Elmquist är socionom och legitimerad psykoterapeut med lärar- och handledarutbildning i psykoterapi. Under drygt 30 år har hon kombinerat psykoterapeutisk verksamhet med arbete som lärare och handledare i psykoterapi inom kliniska organisationer och på olika universitet.

Presentationen bygger på denna erfarenhet och söker svar på frågan om vad som, oavsett inriktning, är gemensamt för det goda kliniska arbetet. Dessa så kallade kärnkompetenser är empiriskt grundade och fokus ligger på behandlaren/psykoterapeuten och vad denne behöver utveckla under hela den professionella karriären. Kan detta bli ett sätt att komma vidare i diskussionen om vilken metod som fungerar bäst och i stället söka vägar att evidensbasera psykoterapeuten?
Birgitta har tillsammans med Leif Havnesköld skrivit boken Psykoterapi: de sex grundläggande kompetenserna.

To 15:00 Rolf Sundet

Når virksomme metoder ikke virker – Om virksomme, forskningsstøttede element og hendelser i arbeid med familier som faller utenfor.

Når viksomme metoder ikke virker

Rolf Sundet, PhD, Professor Emeritus, Senter for psykisk helse og rus, Universitetet i Sørøst-Norge

Forskning fra to områder vil bli presentert. Det første området er arbeid med familier i et familieteam innenfor psykisk helsevern for barn og unge hvor tidligere anvendte terapimetoder ikke har hatt noen virkning. Denne forskningen faller innenfor to metodiske tilnærminger; kvalitativ intervju med familier og terapeuter, og autoetnografiske undersøkelser. Det andre området er knyttet til Senter for psykisk helse og rus ved Universitet i Sørøst-Norge. Senteret har stor produksjon av kvalitativ forskning på samarbeid og recovery/bedrings-tilnærminger. To kvalitative meta-analyser på forskning av samarbeid sammen med tre kvalitative meta-analyser av recovery-tilnærminger vil bli anvendt til å belyse videre virksomme element og hendelser i familier som faller utenfor anbefalte terapimetoder. Funnene vil bli teoretisert ut fra funn fra forskning på psykoterapi generelt og ideer omkring terapi som noe som lages sammen med familien som alternativ til en intervensjonistisk forståelse av terapi.

To 16:30 Monica Hedenbro

Monica Hedenbro, med.dr., leg psykoterapeut, socionom.

Samspelet i föräldrarelationen visar på samband i barns utveckling

Studier om barns utveckling har under lång tid fokuserat på den dyadiska interaktionen, speciellt mor och barn. I den forskning jag bedrivit i ett internationellt sammanhang sedan 1996 har fokus varit den triadiska interaktionen. Vi har alla använt en metod Lausanne Trilogue Play som är en strukturerad leksituation med en given uppgift för att kunna analysera mikroelement i interaktionen mellan de olika individerna i familjen. Vi har bl.a. funnit att tidigt i barnets liv är barnets förmåga att initiera turtagning och föräldrars respons på detta korrelerad till barnets utveckling speciellt vad gäller social kompetens och kompisrelationer.
Familjeterapins roll behöver förstärkas och användas i högre utsträckning i behandlingsarbete i Sverige. Att som familjeterapeut vara delaktig i att finna ny kunskap som stärker detta behov och genom att hitta nya vägar i arbetet känns både angeläget och mycket intressant. Jag kommer under detta seminarium diskutera och dela med mig kring det arbete jag haft möjlighet att göra genom min forskning.

DN Insidan: Co-parenting/samföräldraskap

Fr 09:00 Harry Korman

Byggstenarna i den meningsbyggande dialogen

Harry Korman är läkare, specialist i Barn- och ungdomspsykiatri, leg psykoterapeut och handledare i familjeterapi. Han har arbetat inom psykiatri, barnpsykiatri och missbruksvård. Sedan 1996 arbetar han kliniskt på SIKT:s mottagning i Malmö, med familjer, barn, vuxna och par, och handleder och undervisar inom missbruksvård, arbetsmarknadsverk, kriminalvård, socialvård, skolhälsovård, psykiatri och barnpsykiatri. Han forskade i 10 år på mikroanalys av dialog i terapi.

Vi skapar tillsammans med våra klienter en historia om hur livet ser ut, har sett ut och/eller kommer att se ut. Detta är som jag ser det essensen i idén/teorin om social konstruktionism – eller åtminstone vad den idén betyder i terapisamtal. Terapeuten bidrar med en del. Klienten bidrar med en annan del och/eller med en påbyggnad på det terapeuten bidragit med och vice versa.

I vår forskning försökte vi få svar på två frågor. Den första var: Vad gör lösningsfokuserade terapeuter för att få folk att prata om sin föredragna framtid istället för det problem som har fört dom till terapi?

Den andra var: Vad är det vi ser – men inte har ord för att beskriva – som gör att efter 30-90 sekunder så vet vi om det är ett lösningsfokuserat samtal vi tittar på och inte någon annan terapiform.

En tredje målsättning dök upp under tiden vi försökte svara på de här frågorna. Kan man göra ”sam-konstruktion” synlig?

Fr 10:45 Kristina Edman

Barns delaktighet i barn- och familjeterapier

Kristina Edman är doktorand i socialt arbete och forskar om barns delaktighet i barn- och familjeterapi vid Malmö universitet. Kristina är socionom och legitimerad hälso- och sjukhuskurator. Hon har även en master i socialt arbete och en steg-1 i systemisk familjeterapi. Innan Kristina återvände till universitetet för att forska arbetade hon tio år inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Barns rätt att vara delaktiga i barn- och familjeterapier betonas ofta, men vad begreppet barns delaktighet innebär i praktiken, i själva samtalandet, är relativt okänt. Genom mikroanalyser av naturligt förekommande inspelningar av barn- och familjeterapier har mina medförfattare och jag identifierat, beskrivit och definierat sex dimensioner av barns delaktighet: (i) partisipatorisk, (ii) direktiv, (iii) positionell, (iv) agentiv, (v) emotionell och (vi) narrativ.

I min presentation går jag igenom både forskningsprocessen och de sex dimensioner. Jag introducerar också en ’delaktighetskompass’ och problematiserar antaganden som bygger på att ju mer delaktig ett barn är, desto bättre – per automatik – är det.

(Länk till avhandlingen)

Mer information kommer – vik datumet!